Vi älskar information

Att vara välinformerad förknippas ofta med något positivt men Ron Friedman och forskningsstudier visar att information inte alltid är bra för oss.

När vi ska ta beslut som vi ser som viktiga är man ofta beredd att samla på sig mycket fakta för att utvärdera saken på rätt sätt. Men det har visat sig att vår nyfikenhet kan göra att vi tar sämre beslut.

Hjärnan är hungrig på information. Om den inte får nog fyller den gärna i luckorna på egen hand. Vi känner oss trygga i att hänga med. Tjänster som Omni hjälper oss ta in nyheter från flera nyhetskanaler på en och samma gång. Cliffhangers gör oss beroende av att se nästa avsnitt.

Egentligen är det ju en överlevnadsinstinkt. Vi gillar inte osäkerhet. Osäkerhet är förknippat med förändringar, slump och fara.
När information saknas reagerar hjärnan och flaggar för att vi ska bli ökat uppmärksamma. Det är nog därför vi finner oss klistrade framför så ändlöst många deckarmysterier. Vi vill instinktivt att de sista pusselbitarna ska läggas.

Forskare menar att informations- och kunskapsinhämtning frigör dopamin och att det är lika beroendeframkallande som droger.  Det är därför vi tenderar att vilja klicka på nyhetsytor som utlovar en riktig upptäckt. Typ att vi kan få se en osmickrande bild på en kändis eller liknande. När vi får veta att bilden finns så vill vi alltså se den, trots att vi inte ens diggar kändisen. I dessa situationer bli vi lätt beroende. Det är ofta svårt att reda ut vad som är värt att upptäcka och inte i förväg.

Vi är alltså beroende av information. Men är det bra för oss?

Okej, så vi är alltså beroende av information. Men är det bra för oss? Forskare på Princeton och Stanford gjorde för ett par år sedan ett test som de kallade ”On the Pursuit and Misuse of Useless information”. Så här gick det till.  Deltagarna delades in i två grupper. Grupp 1 fick läsa följande text:
Tänk dig att du är en bankrepresentant som går igenom en låneansökan inskickad av en examinerad universitetsstudent som numera har ett välbetalt jobb och god kredithistoria. Lånesökaren verkar kvalificerad, men i en rutinkoll märker du att personen de senaste tre månaderna har samlat på sig en skuld på $5 000  via sitt kreditkort.  Frågan som sedan ställdes till grupp 1 var: Skulle du acceptera eller neka personen ett lån?

Grupp 2 fick läsa samma textparagraf men med en avgörande skillnad. Istället för att uppge den exakta skuldsumman, beskrev man att skulden var antingen $5 000 eller $25 000.  Deltagarna i grupp 2 kunde nu besluta sig för att neka eller vänta in fakta kring den exakta summan. De flesta valde då att invänta  den kompletterande informationen innan de tog sitt beslut.
De fick sedan reda på att summan varit på $5 000. Med andra ord fick alltså både grupp 1 och 2 samma information i slutändan.

71 % av grupp 1 nekade. Medan endast 21 % de personer som valde att invänta information om faktisk summa valde att neka.  Tänk på det nästa gång du ska ta ett viktigt beslut. Ibland är magkänslan ett bättre alternativ än sjok av information.

Läs tänkvärda artiklar av socialpsykologen Ron Friedman här.