Big Google is watching you

Du är handelsvaran

De ledande internetföretagens intäkter, inte minst Googles och Facebooks, bygger på att utnyttja användargenererade data av olika slag för att sälja annonsplatser. Kort och gott, du betalar inget för tjänsterna i utbyte mot att Google och Facebook får sälja information om dig. Det är du som är handelsvaran. Följden blir att företagen och användarna inte alltid har samma intressen när det gäller dataskydd. För att kunna använda en tjänst måste du som regel ingå avtal med tjänsten. Redan när du registrerar dig på en sajt eller app blir du ombedd att kryssa i en liten ruta där du godkänner företagets villkor. När du gör det skapas ett digitalt samtycke där du ger företaget tillgång till data om internetbeteende vid användning av den aktuella tjänsten. Samtidigt visar den nationella SOM-undersökningen från 2015 att 85 % av svenskarna aldrig läser igenom dessa villkor. Känner du igen dig?

Det går så klart att argumentera för att det är upp till var och en att avgöra vilka tjänster man vill använda. Visst. Men samtidigt har Google och Facebook så stor dominans idag att det kan vara svårt att inte använda sig av deras tjänster. Google och Facebook satsar stort på att köpa upp sina konkurrenter, och på så vis både förbättra sina egna tjänster men också ta över marknadsandelar. Något som de har varit mycket framgångsrika i.

Vad är problemet?

Vid varje enskilt tillfälle som personliga data används och förs vidare kanske det inte upplevs som något dilemma, men när data från flera tjänster sammanställs och bildar mönster kan det bli problematiskt. Då bildas filterbubblor, vilket får konsekvensen att vi blir pumpade med information som bekräftar vår världsbild. Det kan leda till att vi förblindas och att vissa perspektiv och händelser går oss förbi, ett fenomen som i längden kan få konsekvenser för både samhälle och demokrati.

Något som kan betraktas som problematiskt ur en moralisk aspekt är att den stora delen av alla internetanvändare ogillar att deras personliga data används och delas. SOM-undersökningen visar att en majoritet av svenskarna (62 %) inte accepterar att personliga data säljs vidare till tredje part, som exempelvis annonsörer eller andra företag. Ändå sker det hela tiden. Hur data får samlas in och hanteras av de stora internetföretagen regleras i lagstiftningen. Samtidigt är det inte lätt för enskilda användare att få kontroll över de data de lämnar ut. Om ett år träder EU:s nya dataskyddsförordning GDPR i kraft. Det innebär bland annat att alla nätbaserade tjänster där personliga data finns lagrade ska erbjuda möjligheten för varje användare att komma åt och ladda ned sin data. Din data kommer alltså fortfarande att samlas in, sparas och delas, men snart har du i alla fall rätten att få reda på vilken data det rör sig om.

Ytterligare ett dilemma ligger i företagsformen. Privata företag lyder inte under samma lagstadgade demokratiska principer som våra svenska myndigheter gör. Det innebär att det är betydligt svårare att förutsäga vad som kommer att hända med den insamlade informationen i framtiden. Tänk om Google lägger ner? Säljer sin verksamhet? Utsätts för sabotage? Information är makt. I värsta fall kan den sammanställda mängden data användas av företag eller myndigheter på ett sätt som kan utsätta människor för problem.

I Sveriges grundlag är det inskrivet att du ska skyddas mot att din personliga integritet kränks genom att uppgifter om dig databehandlas. Hur det skyddet ska se ut beskrivs mer detaljerat i andra lagar och Datainspektionen har i uppgift att verka för att skyddet fungerar. Samhället sätter med andra ord de juridiska ramarna, men när det rör sig om globala företag blir det ofta komplicerat. Ett annat dilemma är att internets utveckling går så fort att lagstiftningen har svårt att hänga med. Ofta uppstår det luckor och gråzoner som möjliggör att information kan användas på ett sätt som inte alltid kan betraktas som moraliskt eller etiskt försvarbart.